Det här blogginlägget började i mina tankar när jag häromdagen kunde bära ut en tung bricka i trädgården – det hade jag inte kunnat för två år sedan.
I juni för två år sedan kom beskedet om att jag hade en tumör på njuren. Den 26 juni 2015 skriver jag i min dagbok: ”Cancer finns i bakhuvudet – detta vill jag göra”. Jag kunde läsa att man då med den diagnosen hade 55% chans att överleva i fem år. Nu gick det dock fantastiskt bra för mig. Endast operation behövdes, inga cellgifter eller strålning.
I backspegeln skulle jag faktiskt inte vilja vara utan denna erfarenhet, även om det naturligtvis var jobbigt då. Svårast var förstås tanken på att lämna familjen och varje möte med nära och kära blir ju dyrbart. Min egen Else-Marie, tre döttrar, fina mågar och sex barnbarn. Och mina kära syskon med familjer. En erfarenhet jag däremot kunde vara utan var en ganska onödig operation som behövde göras mer än ett år senare, men det är en annan historia.
Bucket list
Jag började på min ”bucket list” – för den som är obekant med uttrycket är det listan över det man vill se och göra innan man dör. Innehållet på det privata området avslöjar jag inte :-). Men själva idén är mycket bra. Vad vill du göra med resten av ditt liv? Vad är viktigt och vad är inte viktigt?
Yrkesmässigt handlade min bucket list förstås om att bygga Skandinavisk teologisk högskola – att träna en ny generation av ledare i Kristi kropp. Faktum är att jag fick cancerbeskedet kvällen innan vi i STH:s styrelse skulle ta ett ödesdigert beslut: Med tanke på den tuffa ekonomiska situationen: skulle vi fortsätta eller ej? Beslutet blev ja, tack och lov, och nu är jag så glad att vi fortsatte. Vad fienden ville var ganska tydligt, både för mig och högskolan.
Även om ekonomin fortfarande är kärv gläder jag mig över att vår Församlingsledarutbildning nu fylls med precis sådana studenter vi vill träna.
Min andra prioritet var att skriva de böcker jag hade på min lista. Mest akut var det som blev Guds Ord räcker. Evangelisk tro kontra romersk-katolsk. Inte för att jag ville ta avstånd från bröder – det säger jag tydligt i boken – men boken skrevs för att troende behövde vägledning. Även om en och annan av förståeliga skäl varit kritisk är min stora glädje de många troende som kommit och sagt: ”Anders, jag har varit så förvirrad… jag behövde den här boken för att få klarhet”.
Nu skriver jag på nästa bok om ett annat ämne som brinner i mig: ”Det är i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mina ben” (Jer 20:9) – det senare ett uttryck för att hela människan är uppfylld av det. Vad den handlar om kommer att visa sig i sinom tid.
Vad är viktigt för framtiden?
Nu när jag börjar komma igen efter en andra operation har jag bestämt mig för att uppdatera min bucket list: vad är viktigt för framtiden?
Att Guds rike får växa och komma i vårt land och i Europa. Jag brinner för att se det hända och vill göra allt som står i min makt.
Att resa upp församlingens viktigaste tjänst: de troende. När de troende, som Petrus kallade ett ”konungsligt prästerskap” och Luther kallade det allmänna prästadömet.
Att resa upp apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare för att de skulle utrusta de heliga för deras tjänaruppgift: att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:11). Ojojoj – detta är spännande. Den troendes tjänst i funktion som målet, och att utrusta teamet som ska utrusta de troende!
Att betjäna de troende med undervisning och vägledning.
Vad finns på din Bucket list?
På sistone har jag blivit påmind om Hiskia, som bad till Gud efter beskedet att han skulle dö och fick löfte om 15 år (2 Kung 20:6). Tack, Herre, för att jag fick nåden att fortsätta!
Om du ställdes inför 55% chans att leva i fem år vad skulle du göra? Skulle du prioritera annorlunda? Skulle du bli radikalare – en del tycker jag är för radikal, men man blir det när man ser att man bara har ett liv. Skulle du blir mer tacksam för de nära och kära som du fått?
Vad finns på din Bucket list?