Min bok Guds Ord räcker kallades i Dagen för ”höstens mest omdebatterade bok” och ett antal bloggare och debattörer har diskuterat boken. En hel del av dessa länkar finns på http://victura.nu/category/bloggar/ Jonas Adolfsson gjorde en juste intervju i Världen Idag: ”Fråga om Katolska kyrkan ledde till ny bok” och i Dagen skrev Eva Janzon en dito ”Livets ord-teolog vill inte mot Rom” och intervjuade några katoliker: ”Ulf Ekman: Gerdmars bok ”vrider klockan tillbaka””. Det senare uttrycket fick vingar.
Seriösa kommentarer
Flera kommentarer har varit seriösa och skrivits av välmeriterade forskare, både docenterna Christian Braw: ”Gedigen granskning av den katolska katekesen” och LarsOlov Eriksson ”Romersk-katolsk teologi jämförs med evangelisk”. Som sig bör har de någon punkt var där de är oeniga med mig eller saknar något, men jag är glad att dessa kunniga teologer gör en både saklig och positiv bedömning. Teol Dr Hans Sundberg som är systematisk teolog har hittills skrivit sex (!) blogginlägg där han refererar, men också har en del randanmärkningar. Prästen och den eminente bibelläraren Håkan Sunnliden (en av mina gamla goda vänner) har också bloggat ett antal gånger på http://hakansunnliden.blogspot.se och det har varit roligt. Samtidigt med en långtgående samsyn har några skiljelinjer där vi gått lite olika vägar blivit tydliga.
Bengt Malmgren är en frekvent romersk-katolsk bloggare. Jag har respekt för Bengt som en av de mest pålästa kristna lekmän jag känner till. Respekt för det, även om vi ofta har olika uppfattningar. Det senaste av en rad blogginlägg med anledning av min bok är ”Andens dop och Kyrkans sakramentala struktur.” Det jag saknar lite hos Bengt är ändå den direkta diskussionen och kritiken; inläggen om min bok blir mer en utgångspunkt för reflektioner kring dessa teman. Men tonen är fin och jag har inbjudit Bengt på teologiskt fika, dock hittills utan respons.
Inte bara positiva kommentarer är välkomna. Micael Grenholm är ju en frisk fläkt i kristen debatt, även om vi inte alltid är överens. Han skriver kritiskt om min bok i ”Anders Gerdmars missade tillfälle att vederlägga katolicismen”. Jag är övertygad om att jag så länge jag lever 🙂 kommer att kunna interagera med Micael och det gör jag gärna.
Mer professionella romersk-katolska kommentarer låter än så länge vänta på sig, och samtliga vassa angrepp har kommit från nykonvertiter.
Mindre seriösa kommentarer
Som sagt har jag inte ett dugg emot att föra en saklig debatt. Men jag har en policy: lika lite som jag bryr mig om osakliga inlägg och påhopp på sociala media som Facebook och Twitter gör jag det på bloggar. Därför bestämde jag min för att inte diskutera med Mikael Karlendal när han i ett första av ett flertal inlägg gjorde en rad osakliga och andra mindre trevliga kommentarer. Han får gärna göra det i sitt vardagsrum med sina vänner, men jag tänker inte vara där eller bjuda in honom till mitt. Skulle han backa på detta första inlägg hade jag kunnat jag tänka mig ett sakligt samtal. Uppdatering: efter hans bloggkommentar till detta är det ännu tydligare att Karlendal blandar försök till saklig kritik med insinuationer och personangrepp och då blir inte vidare samtal intressant.
Varför? Från min vetenskapliga träning är jag van vid kallt stål, vid tuffa debatter och är van vid det från svensk och internationell vetenskaplig diskussion. Men till spelreglerna hör gentlemannamässighet. Lite skämtsamt kan man säga att det är som en duell: man försöka döda varandra, men på ett artigt sätt. Faktum är att det handlar ju inte om att döda varandra, men låta argumenten strida.
I Dagen har en debatt nu skett under någon vecka, efter att Lucas Eriksson angrep min bok och menade att jag genom boken vilseleder läsarna. Det senare var väl det tristaste, eftersom det dels är ett personangrepp, dels att Lucas inte visade att jag gjort det. Hans punkter var olika tolkningsfrågor och en teolog skulle inte kalla någon av dem faktafrågor. Tyvärr måste jag säga att hans inlägg har sakligt hållit väldigt låg nivå, men man kan beundra hans frimodighet och energi. Jag och många som har vänt sig till mig har funderat över varför inte Dagens debatt redaktion ställer högre kvalitetskrav. Jag håller faktiskt med. Apokryferna har stått i centrum av någon anledning, men jag fick inget svar på hur han förhåller sig till de frågor jag mest diskuterat i boken. För mig är det frågor jag sysslat med under lång tid. Jag tror det var tio år sedan jag och Anders Piltz hade en debatt i Dagen i ärendet. Lucas ville visa att apokryferna hade förankring i Nya testamentet. Dessutom ville han motsäga mitt påstående att judarna aldrig erkänt apokryferna i sin kanon, och hänvisade till ett obskyrt fall, de etiopiska judarnas kanon. Denna är dock väldigt svårdaterad och kan vara beroende av kristen kanon; etiopisk judendom och dito judisk kristendom är ett intressant område, men inte relevant för denna diskussion. Riktigt härligt var det när jag i den mycket seriösa vetenskapliga antologin om kanonfrågan såg att jag och den jesuitiske NT-experten Daniel J. Harrington i The Canon Debate var 100% överens om att man inte kan visa att apokryferna används i Nya testamentet.
Kristen radio och TV
Sveriges Kristna Radio gjorde ett program ”Anders Gerdmar – Guds Ord Räcker” där Göran Reierstam intervjuade mig, och Lennart Åsbergs Bokhyllan på Kanal 10 gör tre program, det sista om påvens besök. De kommer att finnas i deras Play-TV också. Slutligen är jag snart på väg till en annan TV-kanal för att också göra program. Medan boken skrevs gjorde jag också en rad program på HimlenTV7, som finns här: Bibeltro och väckelse och tre intervjuprogram som du finner här.
Genomslag
Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam för det genomslag boken fått. Jag har inte skrivit den för mig själv, inte heller för att slåss med kära romersk-katolska bröder utan för att ge andlig vägledning till troende. Därför är det som rör mitt hjärta de många trossyskon som har hört av sig eller kommit och sagt: ”Tack för du förklarar det jag har känt inom mig: det är något som inte stämmer”. För detta tackar jag Gud!
