Välj en sida

Få info om nyheter

Idag publicerades flera intervjuer med anledning av min bok Guds Ord räcker. Evangelisk tro kontra romersk-katolsk. Eva Janzon hade gjort en juste intervju. Inte så djupt om boken, men dagspress är dagspress – du får läsa boken själv, finns på Livets Ords Förlag och här.

En sak som inte kom med i artikeln var att jag har ett stort hjärta för min kristna bröder, inte minst karismatiska katoliker. Det framgår mycket klart i boken, men framkom inte i artikeln. För mig är det 0,000% skillnad mellan en Jesusbekännande katolik och en dito pingstvän. Båda är Guds barn, inte genom församlingstillhörighet utan genom barnaskap. Tvärtom har betjänandet av karismatiska katoliker alltid tillhört mina stora glädjeämnen.

Men jag tycker att lika väl som romersk-katolska troende har en tydlig identitet får evangeliska troende har det. Det är mitt huvudärende: att utifrån Skriften tala om för troende att var och en som bekänner Jesus är innanför och har tillgång till alla välsignelser. Amen och halleluja!

Redaktionen satsade förstås på klickgenererande ord som Livets Ord och Ulf Ekman. Men den bästa kommentaren kom från Bengt Malmgren: ”Man skall inte vidlyftigt bygga upp tankekonstruktioner som har svag grund i Skriften, och Gerdmar kallar Katolska kyrkans läror i vissa delar som ett vildvuxet träd som behöver ansas. Så kan det vara”. Bengt hade läst min bok och verkar villig att ta till sig vissa synpunkter på romersk-katolskt kyrkoliv. Hur djupgående den viljan är lär väl visa sig unterwegs.

Ulf Ekman, en man som betytt mycket både för oss och landet under de fruktbärande åren, fick förstås frågan hur han såg på boken. Det var tråkigt, då han ännu inte läst den, men han kunde ändå säga att den vrider klockan tillbaka. Intressant att Malmgren inte tycker det utan tror boken kan vara positiv.

Vrider jag klockan tillbaka?

Visst. Jag tror enda vägen för kristenheten är en re-formation av apostolisk kristendom sådan vi finner den i Nya testamentet. Då måste vi vrida klockan tillbaka, faktiskt tillbaka till Gå, eller kanske tillbaka Ner. På. Knä.

I en mening tror jag inte raka samtal om tro vrider klockan tillbaka, om man nämligen vill enhet på lika villkor. De skingrar dimridåer, tydliggör likheter och skillnader och är enda förutsättningen för biblisk enhet. Som i sin tur är den enda möjliga enheten. Den är på lika villkor eftersom ingen troende eller kyrka har fått särskilda privilegier. faktum är att en äkta enhet redan finns mellan varje troende, liksom det gör det mellan alla fysiska syskon.

Ett äktenskap måste vara mellan två likvärdiga personer som båda ska vara tillräkneliga. Båda parter måste veta vilka de är och vad de vill med livet och sedan kommer de överens om att leva tillsammans. Samma sak gäller enhet. Om vi inte vet vilka vi är kan vi heller inte ha dialog. Därför kan det inte vara fel att tydliggöra skillnader mellan våra kyrkors teologi – för det finns skillnader.

Den enda enhet som är värd något är en biblisk enhet. Annars blir det ett människoverk och det är inte den enhet Jesus talar om. Han ber om en gemenskap, en ”koinonia”, mellan dem som tror på och älskar honom. Detta drömmer jag också om, och ber om. Men detta är långt från den kyrkopolitik där man förhandlar bort sin profil för att kunna komma överens.

För att komma närmare den enheten måste vi tala sanning i kärlek med varandra. Må Herren hjälpa oss göra det.

Kommentarer